Trauma del två

Idag skulle jag då ha med mej min livslinje till DBTn. Den var färdig och allt. Klarade bara inte av att skriva ut den. Att se mina ord på papper, så den kom inte med idag.

Vi pratade vidare från där vi slutade sist och det var riktigt jobbigt. Värre idag än sist. Jag känner så att allt som hänt är mitt fel. Om jag inte... osv... Vi kom i alla fall till slutet idag, alltså till nuläget. Nästa gång måste jag ha med mej livslinjen och så ska vi börja prata om överfallet och våldtäkten. Får ångest bara jag tänker på det. Vi ska börja med det för hon känner att det är det som jag upplever som värst. 

Efter det läkarbesök. Får äntligen minska ner medicinerna och hon sa idag att det ska bara vara Lithium och ångestdämpande kvar. Bra!!

Nu är jag helt slut och vill helst bara sova tills imorgon.

DBT, Traumabearbetning | Traumabearbetning, trauma | |
#1 - - Nathalie:

Jag tänker också att allt som hänt är mitt fel för att "jag kunde ha gjort så" eller "jag sa ju ingenting". Tror det är väldigt vanligt att man anklagar sig själv. Det är nog någon form av försvarsmekanism på något vis. Jobbigt är det dock :( kram!

#2 - - Maria:

Måste vara ett he&¤#ete att ha något sådant att bearbeta, men du verkar ha en vettig terapeut. Kram

#3 - - Allt oviktigt:

Det låter riktigt jobbigt att rota i men förhoppningsvis blir det bättre. Kram

Upp