mejomitt

Att vara en bra mamma, fru och vän när man mår psykiskt dåligt är ofta svårt. Svårare än nån kan tro.

 

Idag är jag ensam med barnen eftersom mannen jobbar och det är en riktig prövning. Vi har lekt prinsessa, barnen har gjort studsbollar och vi har lekt ute. Ätit lunch och myst. Jag gör saker med dom så det är inte så, men det är så jobbigt. Jag blir så jäkla trött och då känner jag mej dålig. Hur kommer man från den känslan?

 

Att inte orka göra något här hemma fast man är hemma typ hela dagarna, hur känns det? Att låta sin partner göra mestadels av hushållsarbetet trots att han jobbar. Jag känner mej som en belastning som mest är i vägen. Visst jag hämtar barnen och fixar lätt mat till dom, men det är typ allt. Med lite tur sätter jag på en tvättmaskin. Mannen säger att det inte gör något, men hur länge orkar han hålla på så här? Jag måste komma ur zombiekänslan så jag kan göra saker. Hur gör jag?