Trauma
Tuff dag idag. På DBTn började vi med fas två. Traumabearbetning. Vi började gå igenom från barndomen och fram till tjugoårsåldern innan vi bröt för dagen. Inga detaljerade historier utan mer vad som har hänt för att hon skulle få en överblick. Detaljerna kommer senare.
Fick i läxa att göra en tidslinje över viktiga händelser. Inte bara dom hemska. Var helt slut när jag gick därifrån. Det kändes jobbigt, ledsamt, hemskt och skönt. Skönt att äntligen dela allt med någon.
Nästa gång fortsätter vi.
Det är otroligt tungt att prata om gamla händelser och väcka liv i dem, men samtidigt så jäkla skönt som du skriver. Äntligen någon som lyssnar på en liksom! Tror det är viktigt att få bearbeta gamla händelser som ändå lagt grunden till den man är idag. Kram!