mejomitt

Permissionen gick väl inte så bra kanske. Insikt efter insikt efter insikt. Att jag ska vara här just nu råder det ingen tvekan om. Jag klarar inget hemma just nu. Barnen. Mannen. Livet. Insikterna måste vändas till positiva tankar och möjligheter.

När jag kom tillbaka från permissionen idag var humöret inte på topp. Läget på avdelningen gjorde det svårt att få prata med någon. Jag förstår att så är livet ibland, men inte blir det lättare för det.

Snart har det gått ett år sen min första inläggning. Ett år av totalt kaos på många sätt. Jag har i alla fall lärt mej väldigt mycket om mej själv.